lördag 26 november 2011

Rapport och lite bilder..

Börjar vara en tid sen jag skrivit nåt här nu igen.. Orsaken till detta är tidsbrist och helt enkelt för mycket program. Under de senaste veckorna har jag nästan varit tvungen att ha allt uppskrivet i kalendern för att inte missa nåt. Så får det inte fortsätta!

Från och med nu kommer jag att varva ner och börja finna mig i nuet. Att fortsätta på dethär viset går inte i längden.

Nåja, det om det.. Sen över till fisket. Några pass till har det blivit sen sist jag skrev.



Såhär såg det ut en morgon när vi stack iväg från Larsmo. Samma temperatueren i vatten och luft, ca. 2 grader.



Huggvilliga gäddor i snöyran. Detta utspelade sig under förra lördagen (19.11.2011). Riktigt intressant gäddpass, som resulterade i 53 landade gäddor.


...och däribland några lite finare gäddor. Antalsmässigt vann jag inte inbördes-striden i båten, men jag landade i alla fall dagens största gädda. 4,9 kg och 92 cm.



Härlig kondition på denna gädda. Bred över ryggen och rund om magen. En mycket fin höstgädda som återfick sin frihet efter vägning, mätning och fotografering.



Så slutligen dagens "bra att ha med sig-tips": Kalastajan ensiapupakkaus (Förstahjälp väska för fiskare). Fick denna lilla och behändiga väska av min underbara fru när jag fyllde år. Detta är dock inte så farligt som det ser ut. Det händer lätt att man får små sår på fngrarna när man "river" dem mot gäddans vassa gälbågar och när man fryser om händerna vill det aldrig sluta blöda. Kan skriva en kort redogörelse om vad som finns i väskan här i ett senare skede.

Glad lillajul på er alla! Nu drar jag ut till villan med mina nära och kära.

fredag 11 november 2011

Nytt båtrekord, en missad toppfisk och en landad toppfisk..

Tanken var att jag skulle bege mig ut på öringsfiske och eventuellt lite gäddfiske med Guy igår. Det blev dock lite ändringar i planerna, vilket jag inte alls ångrar såhär i efterhand. Knappast ångrar Guy detta heller...


Strax efter klockan 8 kom vi ut till hamnen och började packa grejerna i båten. Dagen kom alltså att gå i gäddfiskets tecken, eftersom vädret var för hårt för öringsfiske i den yttre skärgården.


Vi styrde ut i den täta dimman och vid 9-tiden kastade vi ankar för första gången. Guy berättade att han hade hittat ett bete som verkade fungera mycket bra i det kalla höstvattnet. Detta Esox Lucius jerkbait finns i två olika storlekar. Den vi fiskade med igår var den lättare (40 grams) modellen.

Jag litade dock på den rödsvarta Westins jätten, som gav så otroligt bra under mitt senaste gäddpass och jag påbörjade mitt fiske med denna. På första kastet small det till och jag kunde landa en glupsk snipa i 1-kilosklassen. Efter en snabb avkrokning i vattnet svepte jag iväg wobblern igen - denna gång ett tomt kast. På det tredje kastet kände jag en försiktig stöt. Jag gjorde ett ordentligt vevstopp, för att i nästa ögonblick se en snipa komma upp i ytan i ett desperat försök att lösgöra sig från wobblern, som hade fastnat på tvären i munnen. Vilka glupska rackare!

I princip fortsatte det på detta vis hela dagen. Gäddorna hittades nästan överallt och flera olika beten tycktes falla dem i smaken. De "vanliga" jerkbetena, som exempelvis Buster jerk och Salmo Slider 10, fungerade dock inte alls. Orsaker till detta kan man väl spekulera över i evigheter och jag kan i alla fall inte ge något bra svar på varför de inte gav någon utdelning. Kanske kan det vara så, att gäddan faller för de mindre betena som har lugnare gång när man börjar komma ner till kallare vattentemperaturer. Verkar i alla fall så.

Fastän gårdagen bjöd på ett otroligt gäddfiske, så fick jag mig ändå en tankeställare när gäddan helt plötsligt slutade hugga på min Westinare. Guy landade ca 2-3 st per ankring och alla brutala hugg på Westinaren var ett minne blott. Helt oförklarbart... Som tur var började huggen dugga på Westinaren igen senare på eftermiddagen och man var på gång igen.

När vi hade ca. 2 timmar kvar av fisket kom vi till en strand som såg verkligt givande ut. När vi hade fiskat en stund kom jag på, att jag faktiskt fiskat där en gång tidigare, den 1:a november förra året. På samma gång som jag står och drar mig till minnes hur det gick för oss då, hojtar Guy till och säger att han har krokat nåt tyngre. Eftersom vi dragit endast småfisk tidigare under dagen så undrar jag om han skämtar, men när jag ser bågen i spöet förstår jag att han menar allvar. I samma ögonblick ser jag vattenytan brytas nära intill stranden och en gäddrygg, bred som en lyktstope, blottar sig bland vågorna. Jag sätter lite mera tempo på med invevningen för att hinna ställa mig med håven. Då lossnar gäddan!! De största gäddorna är ju alltid de som lyckas slita sig, men denna var på riktigt bland de större jag sett live från båten.

Nåja, fisket fortsatte och vi hade lite drygt 1 1/2 timme kvar innan det blir mörkt. Vi fortsatte längs samma strand i hopp om att vi äntligen hittat ett storgädds-ställe. Varje snipas hugg satte nu rysningar i kroppen. Vilket hugg som helst kunde ju vare den vi alla längtar efter.

Minuterna börjar bara gå snabbare och snabbare ju närmare kvällen man kommer. Vi tar oss ut från strandkanten där Guy missade sin toppfisk och vi ankrar ute vid en udd några hundra meter bort. Guy kör lite betesbyte och besluter sig för att testa betet Vicke original, ett havsöringsbete som flera gånger gett bra utdelning vid gäddfiske också. Bara att byta ut originalkroken till en större Gamakatsu-krok, så har man ett fint gäddbete.

Vi ankrar alltså ute vid en udd och börjar kasta av stället så långt vi når. Det dröjer inte länge innan en gädda, modell mindre, ryker på min rödsvarta wobbler och jag påbörjar en odramatisk hemdrillning. När jag har gäddan några meter från båten ser jag Guy sätta in ett mothugg också. Gäddan verkar vara i samma format som de flesta andra vi landat under dagen, men ändå håller hon på ställa till det, eftersom hugget kommer långt inne bland klippor och stenar. Efter en liten stund kommer gäddan snällt bort från de vassa stenarna som lätt skulle kunna klippa linan och Guy funderar högt, "verkar vara lite tyngd i denna ändå...". På samma gång som jag får in min gädda till båtkanten ser jag vad som tagit Guys bete... Med en hand blir jag tvungen att försöka håva Guys gädda, eftersom jag fortfarande har min högra hand upptagen med min (ca 8 gånger mindre) gädda.

När gäddan ligger i håven släpper allt. Oron för hur gäddan är krokad, kommer håvningen att lyckas osv...

Vi konstaterar båda att gäddan är riktigt fin och funderar om hon skall räcka till över 6 kg, ja kanske till och med 7 kg.


Vågen stannar på 8,1 kg och dagen är räddad. Jag lyfter på fiskehatten och gratulerar Guy till en riktigt fin gädda och erkänner på samma gång att denhär var han värd. Bör nämnas att Guy landat över 800 gäddor från båt denna säsong, så visst ska han få några i denna kaliber också.


Gäddan var fet som en gris och mätte endast 106 cm. Vilken kondition! Skönt att se henne simma tillbaka och veta att man kanske krokar henne som en 10:a nästa gång.

Som grädde på mosen blev det även nyt båtrekord av gäddor under gårdagen. 82 st landade gäddor på ca. 8 timmars fiske..!! Älska höstfiske!


Nu blir det filmtime med tortillachips. Filmerna ni ser ovan har jag väntat på en evighet och idag kom de med posten. De finns att beställa på adressen www.wideopen.dk. Dessutom mycket snabb leveranstid.

tisdag 8 november 2011

Lite pryltips och rapport

Pga. tidsbrist har det inte blivit fiskat allt för mycket den senaste tiden, men några pass har jag ändå hunnit med...



Först kommer här lite reklam och en kort redogörelse över nya grejer jag skaffat. Titantafsarna ni ser här ovan rekomenderar jag varmt åt alla gäddfiskare. Dessa tål mycket stryk och går inte att jämför med vanliga vajertafsar. Det som ofta avskräcker folk från att köpa titantafsar är ju förstås priset. Dessa var ändå förhållandevis billiga (ca. 6-7 euro/st) och man får lätt tag i dem via Honkongkalastus nätbutik.


Även om jag kritiserade kvalitén på dessa Westins jättar (shallow runner) i ett tidigare inlägg, så kunde jag inte hålla mig från att beställa ett par till. Jag konstaterade under det senaste gäddpasset att det finns faktiskt beten som kan fungera, fastän det verkar hopplöst, speciellt under hösten.


Båten sjösattes strax när det ljusnade den 31 oktober och jag styrde ut mot Bosund yttre skärgård. Efter ca 1/2 timmes båtfärd nådde jag platsen som jag hade funderat ut dagen innan. Den kraftiga västliga vinden låg på rätt opassligt och jag fick fundera både en och två gånger om jag skulle försöka ta mig runt den sista udden för att komma in till dagens fiskeställe. Jag beslöt mig för att smyga mig på stället från en annan vinkel istället, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort nu när vattnet hade sjunkt någon decimeter.

Väl inne i viken konstaterade jag snabbt att platsen inte kommer att ge någon utdelning, så jag fick söka mig ut tillbaka längs samma grunda och steniga rutt.

Redan efter denna totala missberäkning var jag påväg att ge upp - Efter endast ca. 2 timmars fiske.. Som tur var slutade dagen ändå inte så illa. Påväg tillbaka till hamnen tänkte jag att jag kan testa några kast strax utanför mina föräldrars villa. Och då lossnade det! Allt verkade stämma helt plötsligt och under 20 minuter hade jag landat 8 gäddor på en ca. 200 meter lång sträcka. Och alla föll för den nya Westinaren i den röd-svarta färgkombinationen. Nu orkade jag plötsligt fiska enda tills det blev mörkt och när jag styrde tillbaks mot hamnen vid 16.30-tiden kunde jag summera dagen: 20 landade gäddor. Alla på samma bete!

Vattentemperaturen låg på ca. 5-6,5 grader, så jerkfisket kunde man helt glömma. Det fungerande konceptet var sakta invevning med många och långa vevstopp. Westinarens vaggande gång var verkligen det som gäddorna föll för förra måndagen.


Även ett mete-pass har jag hunnit, men med denna metod har jag ännu inte överlistat någon gädda i höst. Men än finns det ju tid innan det lägger lock på sjön - ska vi hoppas...

Troligtvis blir det lite fiske igen nu på torsdag och eventuellt också på fredag.. Möjligtvis blir det premiär för mig med öringsfiske på torsdag.. Då kanske man inte bör gå ut med allt för höga målsättningar, men aldrig vet man vad man lyckas kroka.

Skitfiske!