tisdag 14 februari 2012

Nytt PB - med nästan 4 kg!!

Lördagen tillbringade jag på isen tillsammans med Frank och Jesper. Huggen duggade tätare än vanligt under dagen, men gäddorna tenderade att spotta vid minsta motstånd. Blev en heldag på isen som avslutades vid 17.30-tiden. Saldot för dagen blev 3 landade gäddor och ett flertal missade hugg.

En del film material togs tillvara under dagen, så möjligtvis kommer det upp en video i något skede.

En av lördagens gäddor. 2,5 kg
Eftersom lördagen blev så händelserik som den blev, så bestämde jag mig för att göra ett nytt pass ensam på nästan samma ställe på måndagen.

Sagt och gjort - grejerna packades i bilen och vid 8-tiden började jag rigga spöna ute på isen. Alla sju spöna var riggade vid halv 10-tiden och jag satte mig ner för att pusta ut en stund. En halvtimme gick och jag bestämde mig för att ta en sväng via hålen med isskopan. Eftersom jag nu har haft tillgång till levande bete, så riggades alla spöna förutom ett med levande mörtar. Spöet nästlängst mot land var enda med dött agn.

Ca kl. 10.30 kom hugget som alla gäddfiskare väntar på. Jag satt och läste lite tips och trix på nätet på min telefon när jag tittade upp och såg att vippan till spöet längst ut vajade. Den största levande mörten jag hade med mig satt krokad i 2-krokstacklet ca 3 meter under isen.


Ett rent 2-krokstackel med extra blänke mellan tafsen och huvudlinan var vägen till min största framgång hittills.

Jag satt som sagt och pillade med telefonen när det efterlängtade hugget kom. Jag hade ställt Ikea-kassen, innehållande våg, tång, kamera och måttband, färdig och tog den under armen när jag rusade iväg. När jag väl kom fram till spöet såg jag att gäddan verkligen hade tagit lina denna gång. Linan låg nu orörlig mot iskanten och jag satt på knä vid hålet med adrenalinet pumpande i kroppen.

Försiktigt spände jag åt slirbromsen och gjorde mig beredd för mothugg. Jag satte in mothugget efter ytterligare några sekunder och kände ett motstånd som jag inte kan beskriva. Skulle jag inte ha sett att gäddan verkligen tagit lina, så skulle jag ha trott att jag satte krokarna mot iskanten. Jag har aldrig trott att en gädda kan ge så massivt motstånd som denna gjorde.

När jag fattade att det verkligen sitter en fisk i andra endan så lossade jag snabbt på slirbromsen igen. Nu blev det fart på madamen. Rullen skrek och linan sprutade av spolen. Efter en stund lugnade hon ner sig och jag kunde sakta börja pumpa upp damen mot hålet.

Att uppskatta tiden för hur länge drillningen dröjde är ganska omöjligt, men jag skulle gissa mellan 15-20 minuter. När jag första gången fick se gäddan så visste jag att det var fråga om ett nytt ismete-pb. Att det var fråga om ett nytt PB med nästan 4 kg kunde jag inte ana - Kanske lika bra, eftersom gäddan upprepade gånger var upp till hålet, för att igen rusa ut med flera tiotals meter lina.

Jag hade sett att det satt två pimpelfiskare intill land lite längre bort och efter en stund fick jag, med fin "teckenspråk", visat att de skulle komma och hjälpa till vid landningen.

En herreman som jag inte vet namnet på kom till undsättning. Landningen gick sista slutligen rätt så smidigt, efter att gäddan fått rusa ut några gånger till. Redan när jag hade säkrat gälgreppet visste jag att det var fråga om ett nytt personbästa och när jag lyfte upp madamen på isen så brast det... Mitt framför den vilt främmande mannen vrålade jag ut mina glädjerop och konstaterade att det KAN vara fråga om en tia.



Spänningen höll i sig enda tills jag kom mig hem och fick räknat bort vågsäcken (Ikea-kassen) från den uppmätta vikten på isen. Den slutliga vikten och det nya PB:t lyder alltså: 10,02 kg - 107 cm lång - Med en omkrets på 51 cm.


Fighten fick jag tyvärr inte på film, men ovan ser ni en kort filmklipp när jag lyfter upp gäddan efter vägningen.

Att fånga en gädda över 10 kg har varit min målsättning hela tiden. Nu har jag lyckts med detta, vilket jag ännu tycker är rätt så ofattbart. Såhär i efterhand kan jag bara konstatera, att det varit värt varenda timme i båten och varenda iskalla minut på isen. En utdelning som denna är verkligen en bekräftelse på att man äntligen har lyckats.


Damen simmade tillbaka oskadd lika pigg som hon kom upp, vilket ger ökade förhoppningar om att hon skall hitta tillbaka till en annan Catch and Release-fiskare när hon har lagt på ytterligare några kilon.

Detta kallar jag en lyckad inledning på säsongen!

4 kommentarer:

  1. Grattis och välkommen in i klubben :-)
    Grym känsla att ta sin första tia.
    Sen rullar det på :-)
    Med vänlig hälsning,
    Jörgen
    www.bigpikes.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar. :) Jepp, det är verkligen en känsla som ej går att beskriva.. Nu får hon gärna äta upp sig lite till nästa gång. :)

      Radera
  2. Grattis till en drömfisk! H. Pona

    SvaraRadera